Det här året fick jag den finaste födelsedagspresenten någonsin, av min vän Karin. När hon kom hem till mig sa hon "jag behöver hjälp och bära" och så gick vi ut till hennes bil. Där låg en ihoprullad gammal skolplansch och jag minns att jag blev nervös då den ju kan föreställa nästan vad som helst, jag hade ju själv letat bland ett tjugotal och inte hittat en enda. Och ska hon verkligen ge den till mig?
Vi gick in i tvättstugan, rullade upp den och såg denna stjärnhimmel. Norra stjärnhimlen närmare bestämt och ju mer och mer tittar desto mer upptäcker man. Och när vi står där så säger Karin något i stil med att "jag visste att du skulle uppskatta den mer än jag och jag har ändå hittat en annan som jag tycker ännu mer om och som passar mig bättre".
Nu hänger den på min vägg och jag kan inte tänka mig ett finare tryck. Ibland kan jag stå där på kvällarna när jag borstar tänderna och tänka att "hon gav den till MIG". Så tack igen! Bästa Karin.
/Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar