Med dessa bilder från en sista förfest på Östersemsvägen (i alla fall för det här året) så vill vi tacka alla fina vänner för 2012. Gott nytt år! 



/Clara och Frida

Min kropp känner sig lite såhär just nu. 

Det är någonting speciellt med jullov. De blir alltid så oväntade och är fyllda med så stora kontraster. Igår dansade jag mig trött och lycklig, idag lyssnar jag på Bo Kaspers och ligger under en filt. 

Och det känns så otroligt overkligt att min vän från Australien kommer att fylla upp detta hus och sova bredvid mig en några dagar och nätter framöver. 

Det kommer bli så jävla roligt. 

/clara

Det är jullov och jag minns inte längre vilken dag som är vilken för vardag och fest har flutit ihop. Mina bröder återvänder liksom min älskade bästa jårra. Ingenting är som allting är mest och det har börjat krypa i min kropp.

Har bra kvällar och dagar. Dricker öl min bror har bryggt. Dansar för tvåhundrafemtio kronor på gamla teatern. Blir upphämtad av Johanna vid halv tio kvällen efter, bara för att jag ska få köpa två cheeseburgare efter en dag av bakfylla.

Ligger på någons arm och tänker att jag måste komma ihåg den här stunden. Jag måste uppskatta den.

Allt virvlar. I morgon kommer Frida hem.

/Clara

Lite så här ser det ut här i stugan. Idag åker vi till kusinerna, kollar på Kalle Anka och gör allt annat som hör julafton till. God Jul! /Frida

Sommaren 1985 köpte mormor och morfar en sommarstuga på ett ställe som heter Ibbarbo. Efter att dom skilt sig så tog mormor över den, och så länge jag minns så bodde hon där. Ju fler desto bättre tyckte alltid hon, och såg aldrig något problem med att det kom fler på besök än planerat. Ibland tog hon och morfar till exempel upp liftare för att bjuda på mat och sovplats. I hennes farstu fanns det alltid en stor kartong Snickers, och när jag var sjuk så bestämde vi att det var den medicin som fungderade bäst. Jag minns också att hon berättade om en flicka som gick förbi hennes hus varje dag för att ta sig skolbussen. Alla gånger mormor såg henne genom fönstret så sprang hon ut med en Snickers som hon kunde få äta på väg hem när skoldagen var slut. En belöning för var så duktig som gick så långt.

Mina starkaste minnen är från när vi lekte kurragömma med dunk. Hennes tomt var perfekt för den leken för det fanns flera små hus samt väldigt stora granar att gömma sig både bakom och under. Och så badade vi i Finnsjön som finns ute i skogen vid grusvägens slut, hade uppträdande på PROs dansbana, bakade bullar och spelade kubb. Andra saker jag minns är att stekbordet och tv:n alltid var på verandan så att man skulle kunna vara ute så mycket som möjligt, när min morbror tog dit sin nya flickvän Anna, att vi en gång trodde att efterlysta mördare gömde sig på andra sidan vägen och så minns jag väldigt väl när vi skulle på morfars  begravning. Jag låg i sängen och vägrade klä på mig för jag hade hört att man var väldigt ledsen på begravningar, och det tyckte jag inte om att vara. Och så minns jag när mormor blev sjuk och gick ner jättemycket i vikt. Hon var tvungen att köpa nya kläder och trots att jag bara var 7 år så frågade hon mig alltid om råd. Och i efterhand har jag hört att hon inte bara gjorde det för att vara snäll mot mig. Hon lyssnade verkligen.

I mars det här året var jag på min yngsta kusins dop I Västerås. Då kom Ibbarbo på tal. Min morbrors tjej berättade om den lilla skogsvagnen som står i skogsbrynet på tomten. Om att den såg ut precis som den alltid gjort. Eller ja, sen jag en sommar bestämde mig för att inreda vagnen. Jag fick hjälp att ta ut gamla cyklar, någon punkterad skottkärra och att städa. Sen bäddade jag sängen som stod där inne, la dit mattor och dukar, satte upp gardiner och hämtade dit kuddar. Jag var nog aldrig inne i den där vagnen efter att jag inrett klart, men det var inte det som var det viktiga heller. Det viktiga var att det var mitt egna ställe. Och att det så skulle förbli. 

Efter att vi pratat om det här så vill jag så gärna dit. Se mina små kusiner springa runt exakt som vi gjorde. Det bästa som fanns var ju när de äldre också var med. Som min morbror. Kan inte komma ihåg sist han inte ställde upp. 

Min mormor ville så himla gärna veta vad det blev av lilla mig. Hon fascinerades av att jag var så otroligt bestämd. Att jag visste precis vad jag ville. Intressant att jag knappt har en aning nu längre, men det kommer väl med tiden. Vet i alla fall att jag gärna gör henne stolt.

/Frida

Söndag i London!

Den här dagen bestod bland annat av marknader, promenad över Milleniumbridge och Regent Streets massiva julbelysning. Köpte en skrivbok med läderomslag som känns för fin för att skriva i. Ska försöka komma över det nu på lovet tänkte jag.

/Frida

Nu har jag jobbat klart på Birka för den här gången. Har varit med och satt upp ett julbord och jobbat så att det gör ont i hela kroppen men har haft kul nästan exakt hela tiden tack vare att dom som jobbar där är så härliga. Nu ikväll har jag packat ihop väskor för att åka till Uppland och fira jul. Och för att ligga i sängen exakt hur länge jag vill osv.

Ha det fint

/Frida

ibland undrar jag över dig. till och med tänker på dig men det vågar jag knappt. som om jag avsagt mig all rätt till att sakna dig, absolut avsagt mig rätten till att få skriva om dig. men ibland gör jag det ändå och då känns det alldeles ledsamt i hela mig. 

/c

Denna sorgens dag. Det är precis ett år sedan jag flyttade hem nu. Skrev precis till mina vänner att jag hoppades att de bar svart dagen till ära. En skrev "I'm not going to lie, I had already seen the date and the calendar this morning and had thought how quickly a year had passed. But if a year can pass that quickly, then ten more months skall be a breeze" och jag saknar dem så!!

Det var en söndag vi åkte och hela den helgen var så känsloladdad med så många avsked. Jag minns hur roligt vi hade det under fredagen men hur jag inte klarade av tanken på att sova ensam, och därför åkte jag till någon vars bröst jag fick vila mitt huvud på. Dagen efter åt vi frukost på ett café och hånglade i hans bil. Jag minns hur vi fyllde upp ett stort bord på en fin restaurang där alla satt och snörvlade av sjukdom, och hur vi gick till en bar senare den kvällen och bara grät. Kärleksförklarade varandra.

Jag saknar er så. Mina roliga och knäppa vänner som bjöd in mig och lät mig bli en del av deras gäng. De gjorde mig till någon viktig och någon som hörde till, hörde hemma. Jag kan inte ens tänka mig hur mycket svårare allting hade varit om jag inte hade träffat Faizee och Bridie min tredje skoldag? Är så tacksam för det året och jag saknar dem så himla mycket. Jag hoppas på tio månader <3 

/clara

 Behöver mina rådjur ikväll. 

/cl

 

Halllååå jag har idag insett att det är snart är jul. Insåg det då jag höll på att somna i bilen innan jag skulle kliva ur och gå in till köket på Birka. Sen var det första dom sa när dom såg mig 'å herregud vad morgontrött du ser ut att vara". Jag blir så när jag förstår att det snart är lov.

Nu har jag julstädat mitt rum, slagit in paket i olika snören, badat för första gången på ett år, druckit glögg och sett historieätarna. Och för att orka kliva upp halv sex imorgon, då jag helt klart kommer vara fruktansvärt trött, så tänkte jag skriva upp lite saker att se fram emot.

1. Jul, såklart. Julafton och juldagen tillsammans med kusinerna. Spela spel och så vidare. Det är ju onekligen bra dagar och det bästa med att vi träffas så sällan är ju just att det finns så mycket att berätta samt höra om.
2. Johanna kommer hem! Och ja, det är ju helt underbart. Inga också för den delen!
3. Claras vän Helene från Australien kommer hit! Och hon så trevlig och rolig. Det bästa är nog att lyssna på henne när hon är upprörd eller har bara har en stark åsikt om något för då pratar hon så snabbt och intensivt att jag inte ens förstår hur någon begriper vad hon säger. Och så är jag ju ensam hemma också! Det ska utnyttjas.
4. Sen så ska ju jag få vara i stugan, gå runt i Uppsala och Stockholm med Olle samt fira nyår.

Nu, god natt!

/Frida

Är så evinnerligt trött. Jag undrar hur denna dag ska kunna gå! Är så avundsjuk på min pappa som nu har gått på julledigt och inte börjar jobba igen förrän i mitten av februari.

Det är som om ingenting är sammanhängande längre.

Min hjärna gör ont.

/c

Dagsform

/Frida

Min storebror Axel fyller tjugotre år idag <3
Jag tycker att du är världens bästa och jag har alltid varit så stolt över dig.

Jag längtar så mycket till nästa vecka då båda mina brorsor kommer hit och är här med oss. <3<3<3<3<3<3<3<3<3
/c

Jag skrev om ett inlägg, mest för att jag inte kan sova

Vilket himla hemlighetsmakeri som pågick i gamla inlägg. Jag vet inte vad jag var rädd för. Om det ens hade med rädsla att göra. Ville jag inte låta er komma så nära? Eller kände jag att jag inte hade rätt att utelämna honom så? För tekniskt sätt var vi ju bara vänner. Men aldrig någonsin att han har behandlat mig så. (Bara mer eller mindre). 

Han ringer mig och ber mig komma till festen där han är. Det är fredag och klockan är tolv. Jag sitter på en bar tillsammans med några andra, men han säger att han saknar mig. Han beskriver hur jag ska ta mig dit, och till slut sitter jag där i en taxi. Fastän jag tvekat, fastän han är långt från där jag var. Men han lovar att ringa var tjugonde minut och jag ger upp med att kämpa emot. 

Taxichauffören vet inte vilket husnummer som är vilket men jag betalar och hoppar ut. Jag går till det hus där musiken spelas högt och människor försvinner in och ut. Samlar mod till mig, trycker upp dörren och går in. Huset är fullt av människor, alla okända förutom en. Hans kompis kramar mig hårt. Han har en sombrero på huvudet och trycker en öl i min hand. Vi skrattar och jag är så glad för att han är där, för att han ännu en gång tar hand om mig när jag är en främling för alla andra, dessutom en mycket yngre sådan. 

Han sitter där ute. När jag går dit för att säga hej ler han stort och drar mig nära. Han kysser mig framför dem. De ser förvånade ut. Jag ser så ung ut jämfört med honom. Men han verkar inte bry sig om det, istället håller han min hand. Sen sitter de i ring och spelar gitarr och jag hittar andra vänner. Vi rockar rockring bakom huset och någon kille står på händerna. Jag har ingen aning om vad de heter men vi har roligt tillsammans och snor öl ur stora kylboxar. 

Han vill gå hem med mig, utan de andra. Så vi går arm i arm längs mörka gator. På vägen möts vi av en blomsteraffär som fortfarande är öppen fastän klockan är tre. Vi pekar noggrant ut de blommor vi helst vill ha, de skiljer sig såklart markant från varandras. Vi fortsätter att snubbla fram och han sjunger högt tills vi kommer hem. Där lägger vi oss på rygg på hans skitiga köksgolv. Vi låtsas att taket är himmelen och så hånglar vi. 

Och det är värt det. Alltid värt det. 
/clara

En av de absolut bästa sakerna med att ha en tvillingbror är ju att direkt jag känner mig lite ensam här i mitt rum så behöver jag bara skrika Olleeee så kommer han hit, kopplar in sin telefon till de gamla högtalarna vi just lagat och fortsätter med det han håller på med fast här inne istället. Ganska ofta fixat han te och är, precis som pappa, väldigt noggrann med att jag får min favoritkopp. Behöver inga fler män i mitt liv!

/Frida

Den här bloggen har funnits i två år nu! Jag och Frida missade visst födelsedagen. Hur som helst är jag glad för att vi skaffade den här bloggen, fastän den är bättre vissa perioder än andra.

Men den är fin att ha kvar och titta tillbaka i.

Blev lite ledsen när jag läste "Jag älskar att leva. Vi älskar att leva. För tillfället, för stunden, det finns ingenting bättre. Vi borde alltid bo ensamma i Melbourne." för jag vill så gärna att det ska bli så igen. Jag önskar verkligen att ni delade samma dröm som mig; att ni liksom jag skulle vilja flytta dit. Jag önskar att vi kommer att bo där på riktigt, att vi kommer flytta dit och bo tillsammans. I vår egna lägenhet där det alltid skulle finnas vin i kylskåpet och där vi alltid skulle bjuda in andra på sangria. 

Jag är så jävla nostalgisk, och sentimental. Men jag vill så gärna få flytta någonstans med några jag älskar. Dela äventyr. 

/Clara

Blev väckt av mamma klockan sex idag. Jag och mormor följde med till rådhuset för att lyssna på hennes kör och luciorna. Det var en fin stund. Sen åkte jag och mormor tillbaka hem hit, och nu ligger jag nedbäddad i mina föräldrars säng. Ännu en sådan dag.

/clara

I ett mörkt rum på frimansväg ligger jag sömnlös. Med gråten fast i halsen. Varför kommer den nu? Handlar den om honom? Eller vad är det som fastnat inuti mig och får mig att må så dåligt? 

I trettio sekunder idag grät jag. Hejdlöst. Men bara i trettio sekunder och sen ägnade jag mig åt annat. 

Jag vet inte vad det här handlar om. Om det här är en riktig sjukdom eller någonting jag skapat själv. Men snart börjar jag bli trött på det här. 

/clara

Visste väl att 12-12-12 skulle bli en bra dag. Mamma märkte att jag tryckte av snooze tio gånger och kom tillslut in med frukost på sängen. Bästa som finns när man har ett hus kallt som ett kylskåp och ett rum som en frysbox. Sen dess har jag tittat ikapp julkalendern, sett Historieätarna som Karin tipsat om och Clara älskar, ätit pizza med Adam och druckit glögg med pappa. Och nu fick jag höra Hanna Hellquist röst. Jakten på det perfekta livet! Och så diskuterar dom den där listan som fick mig att skriva såhär på twitter: "Olle hittade en C-uppsats där de renkar 100 yrken efter status och kunde glatt konstera att mina jobb låg på plats 98,99 och 100." Det var ju passande.

/Frida

Igår tittade jag på en dokumentär om en tiger i Indien (se den HÄR du med). Den var så fantastiskt filmad och den bröt sig in i hjärtat. Jag grät när jag berättade för mamma om hur tigrarna blivit allt färre. Att vi människor har nästintill utrotat dem. Det finns bara runt 3400 vilda kvar. Och snart kan de vara borta helt, ett av världens vackraste djur. Därför bestämde jag mig idag för att bli tigerfadder. Så från och med idag ska jag skänka hundra kronor varje månad för att försöka skydda dessa ståtliga kattdjur. Det tycker jag att vi är skyldig dem, skyldig oss själva. Ett så vackert djur.

Bli fadder du med. Annars kan de vara utrotade inom tio år.

/clara

Är hemma igen. Gick på skolan i några timmar igår men åkte hem och sov typ resterande av dagen. Klappade en liten fågel som flugit in i vår ruta, det lilla fågelhjärtat pickade så fort. Mitt hjärta slår inte lika fort. Min kropp verkar ha torkat ut, organen förtvina. Något är det ju! Det är som om en oändlig trötthet har svept sig över mig. Den försöker trycka undan stressen över att ligga efter med sju arbeten, men det går inte alltid så jättebra. Sörjer mitt jullov.

/clara

Fredag i London

Den här dagen var Johanna ledig så hon visade mig runt i områden hon tycker om. Först åkte vi till South Kensington.

Så här glada var vi för det.

Häj!

Man kan ju faktiskt inte få nog av alla dessa hus.

Vi promenerade till Kings Road och gick lite i affärer. Köpte mig både en väska och en jacka! Och så tog vi bussen till Knightsbridge, åt lunch och besökte vi Harrods. Harrods liknar enligt mig mest ett museum, knökfullt med människor.

Sen blev det mörkt och vi begav oss hemåt. 

Häj!

Väl hemma bytte jag till min nya jacka och sen gick vi och åt middag.

Efter det hade vi en liten förfest i Johannas lilla lägenhet. Sicken skönhet. 

Hennes kompisar Klara och Frida var också där.

Sen åkte vi till en klubb i Camden som heter Barfly och så dansade nästan exakt hela kvällen. 

/Frida