Oslo

Johanna lägger ett av barnet så då kan ju jag passa på att skriva om Oslo kände jag. Dag för dag.

Fredag: Mitt tåg var försenat så jag kom fram sex isätllet för tre. Men med tanke på hur mycket jag gillar att åka tåg så gjorde det då inget. Väl framme kom Inga och mötte mig på stationen, sen tog vi tunnelbanan till lägenheten. Vi babblade i mun på varandra för att vi hade så mycket att prata om sen sist och så köpte vi det sista som behövdes till tacos. Hemma tittade vi på Skavaln och åt banankaka. 

Lördag: Julia fyllde 20 så vi överraskade henne med pannkakor och ballonger. Sen åkte vi in till stan. Först tog Inga mig till operahuset, sen gick vi runt i affärer, drack kaffe på litteraturhuset och på kvällen hade vi en lång rolig förfest. Slutade upp på en Julias jobbfest som hon bjöd in oss på.
















Söndag: Promenerade runt i Viglandsparken, gick på café sor med konstigt o. Där träffade jag även Thea och hennes vän Johanna som också bor i Oslo! På kvällen gick vi på sista Twilightfilmen och slutade sen upp i soffan framför TV4 play och Solsidan.



Måndag: Följde med Inga och Ebba till jobbet. Där hade chefen blivit förkyld och förlorat rösten och Erik hade fått en inflamation i foten så det var kaos. Men mitt bland spring och förvirringar så satt jag och redigerade bilder. Sen tog jag tåget hem och så var resan slut. En riktig 'panghelg' som Inga fint uttryckte det. Skrattade så mycket att jag fick träningsvärk i magen.

Här finns exakt alla bilder som jag redigerade där inne på lagret.

/Svante

Det är ganska läskigt att göra saker ensam. Jag är inte lika modig som för ett år sen. Därför önskar jag nog att det fanns någon här som ville göra samma saker som mig - som drömde om samma resor. Det gör det inte riktigt. Men kanske är det lika bra. Just nu drömmer jag om en månad i Europa efter studenten, en biljett till Australien i oktober och sen en lång resa till Sydamerika där jag lär mig prata spanska, rider i bergen och jobbar på en vingård. 

Vi får väl se hur livet blir.
/c

Jag rår inte för det.

Köttslamsor av ett hjärta.

Oslo!

Kan inte beskriva lyckan i att jag äntligen är ledig och äntligen får komma iväg. Firade det hela med att äta tre skålar chokladglass istället för att springa, och nu är Anna här och ska skjutsa mig till tågstationen.

Klockan 23 åker jag till Oslo för att hälsa på bästa Inga & Co.

WIIHOO
Hörs! /Frida

luv

Lyssnar på vit päls och är alldeles för sentimental. Det känns som om jag behövs på andra sidan och det gör ont i mig att inte kunna vara där  ❤

/c

På bilderna ser ni min hund med grädde på nosen då hon upplever total lycka (att bli matad från bordet), min bror innan han nästan ramlar av stolen för att han skrattar så mycket åt faceswap, Anna!! och Kajsa! i Lyan, och så en femkronors-kaffe som om  jag njöt av då jag låtsades som att jag fortfarande gick på skolan.

Det jag ägnar mina kvällar åt just nu är att scanna in gamla bortglömda bilder. Här kan ni se dom om ni vill!

/Frida

Kan inte sluta fascineras över mitt gamla hår! Föreställer en ledsen Clara som precis kammat håret för typ första gången någonsin. Behöver visst bara en liten borste för att få upp volymen ett snäpp...

/c

Om en dag för ett år sedan. (Dessutom ett av de mest händelserika dygn jag varit med om). 

Det är mitt på dagen och vi har inte sovit på ett dygn. Vi dricker vodka med apelsinjuice i solskenet på hans framsida. Våra blickar har fastnat i varandras men jag rycker mig loss från hans stora ögon. Den första gången vi träffades var igår men allt som vi gjort sedan dess får det att känns som om jag känner honom väl. 

Vi står bredvid varandra i hans rum och jag tänker egentligen inte på att kyssa honom, tills en låt börjas spelas. Den påminner mig om någon annan. Som sårat mig, gjort mig illa. Kanske är det därför jag lägger mina armar om honom, tittar honom i ögonen utan att vika undan blicken. Och kysser honom. Kanske är det ett befängt försök till att hämnas den andre, han som fått mig att tvivla på mig själv och förminskat mig, kanske beror det på någonting helt annat. Men jag kysser honom och det känns som en seger. Som om jag brutit mig loss, bevisat för mig själv att jag inte behöver honom längre. Det är så jävla skönt att få trivs med någon annans armar om mig. 
/C

Tittade igenom bilder för någon dag sen och hittade denna. Hade så jävla mycket hår på den tiden? Detta är i juni förra året. Saknar det lite, fastän jag hade dreads dygnet runt. Det kändes som att ha ett litet råttbo i nacken. Fast det är väl mysigt. 

/clara

Kära vänner. Idag är en bra dag. Även fast jag vaknade utan möjligheten att kunna se någonting då jag var så ofantligt trött. Älskar att vara hemma och plugga om morgnarna så det har jag sysselsatt mig med i dag. Men det allra bästa var att pappa undrade om jag ätit när han kom hem vid ett, varpå jag svarade nej. Och då sa han "Vad bra, då åker vi och käkar nu!", så då åkte vi och åt indiskt. Åt och åt ännu mer tills det kändes som att en djävulsbäbis försökte kränga sig ur min mage. Då åkte vi hem och drack kaffe.

Nu ska jag fortsätta mina ambitiösa studier.

/clar0s

Här sitter jag och sjunger med "nobody loves me, it's true" och är allmänt patetisk. Såna stunder är det bra att ha en vän i ett annat land som man kan planera en resa till. Det känns lite närmare en möjlighet nu. Det gör mitt annars så gråa hjärta få i alla fall en skimrande nyans över sig.

/clara

Jag är så trött. Satt med hjärtklappning i köket på jobbet fastän det inte ens var några kunder där. Är så liten och borttappad, känner mig precis likadan som när Frida och Anna kom till mig förra året. Men det bästa med denna annars så dåliga dag var att just Anna kom tillbaka från Norge idag, och det gjorde mig så ofantligt lycklig. Hon överraskade mig och Frida på Bylla och det kändes så jävla... rätt? Har saknat henne så mycket. Och som alltid förstår jag ju först NU hur mycket hon faktiskt fattats i mitt lilla liv. Är så glad för att hon är hemma ett tag nu. Behöver samla ihop mitt lilla gäng och krama dem och klänga mig fast, så jag inte flyter iväg.

Denna fantastiska jävla person. Tänk om du aldrig hade kommit till oss på Lugnvik med skejten under armen och varit så annorlunda alla oss? Åå hemska tanke.

Puss.


/clara

Sen sist har jag: Gått på bio och sett Call Girl. Satt som klistrad i två timmar och 20 minuter, helt klart värd att se. Varit så morgontrött att jag nästan gråtit över småsaker som att äggen kokats för kort tid. Ätit middag med Clara, Vanja och Karin! Jobbat. Diskat samtidigt som jag tittat på Dom kallar oss artister. Haft en mysig fredagskväll med godis, chips, Frida, Nike och Clara. Och så har jag ätit kvällsfika hos Sofia på andra sidan gården. Då ser man ut sådär!

/Frida

"I want to go and give you a man hug"

Olle spelade just upp ett ljudklipp på internationella kommentatorers rekationer när Zlatan gör mål. Man vill ju gråta när man tänker på hur bra han är.

http://soundcloud.com/off-the-ball/commentators-from-around-the

/Frida

Här är jag hej hej. Fascineras av mitt hår som lever sitt egna liv på ena sidan. Idag stod det rätt ut, min lilla svans. Som en hand av hår som sträckte sig utanför det andra. Fint. Har just varit på mitt första personalmöte. Älskar lilla bylla. Puss

/clara

men hur underbart är det inte att ha en bror som kommer och hjälper en att städa klart på jobbet för att man råkat skära sig i tummen med ett rakblad och är rädd och tycker synd om sig själv!! och sen så har han monterat upp nygamla högtalare inne på mitt rum så nu sitter han här och pluggar matte och lyssnar på musik.

/Frida

Världens värsta grej hände just!! Hade precis satt mig till rätta för att börja plugga, när jag tar världens största klunk vatten. Men som allt för ofta sätter jag vattnet i fel strupe och börjar därför hosta... Spottar ut allt vatten över min dator </33333 panik. Kära dator drunkna inte! 

/little miss sunshine not so happy anymore 

En vanlig måndag drömmer jag mig booort

Om jag kunde resa tillbaka i tiden och uppleva någonting en gång till skulle jag helst av allt vilja åka ett år och någon månad tillbaka. Det kanske inte är särskilt förvånande att det handlar om Australien, men mest av allt handlar det ändå om Anna och Frida. Jag hade ett sånt oroligt hjärta innan de kom, jag tyckte jag drack för mycket och skämdes för sånt jag sagt, kände mig ensam i kalla vintern och ett halvår hade gått utan att jag egentligen pratat med någon annan än Frida från Sverige. Dagen de kom var jag i skolan tidigt för att skriva prov jag tidigare missat. Satt i ett litet rum och kunde inte alls koncentrera mig men skrev så fort jag bara kunde för att jag skulle få komma hem så snabbt som möjligt. Gick de fem minuterna från min skola till stället jag bodde och kunde inte sluta le. Gick så fort jag kunde och försökte kväva mina skratt. Och så helt plötsligt var jag hemma och de var uppe i mitt rum och det kändes lite läskigt att gå de sista meterna upp. Men så stod vi där ändå till slut. Det enda vi kunde göra var att skratta åt hur bisarrt vanligt det kändes att ses igen - det blev inget överlyckligt spektakel. Det kändes ju som att vi sett varandra dagen innan. Men de veckorna som följde var så jävla viktiga och fantastiska. Jag fick visa allt mitt och de fick träffa mina vänner. Kväll efter kväll drack vi vin på min bakgård allihop tillsammans och sen sprang vi ned några gator för att dansa nätterna igenom.  

Efter det kunde jag slappna av. Hjärtat lugnade sig efter de veckorna av kramar och svenska och människor som känner mig helt och hållet. Var så jävla viktigt. Sen kunde jag fortsätta att ha sex fantastiska månader till. Älskar er älskar hur roligt vi hade och älskar australien. 

Vill så gärna bo i lägenhet tillsammans med vänner i ett annat land <3 

/little miss c hehe

här kommer en fin liten blandning bilder från min photo booth:

/Frida

Tja här sitter jag och poserar med min öl. Det är en bra söndag. Har jobbat tillsammans med Frida och det är så lyxigt att få ha roligt tillsammans med henne på jobbet. Nu har jag promenerat hem, knäckt en bärs och lagar middag. Och eftersom det är farsdag så blir det extra gott.

Älskar att vara hemma!!! Kanske lite väl mycket.

/Clara

Jag älskar att promenera hem efter jobbet längs mörka vägar som slingrar sig till hem till mig. Väl hemma möttes jag idag av pappas "tjohoo är du hemma!" och då kändes det väldigt skönt att få komma hem. Idag är en bra dag. Liksom igår var för då hade jag tre bra personer i min säng hela kvällen. Vi åt chips och pratade om livet. Vi körde på en sova-över-kväll som vi alltid hade förr när vi var yngre. Så jag somnade tryggt med två fridor i min säng.

Ska snart sova. Börjar tidigt imorgon så måste ju få min borttappade skönhetssömn.
/c

jag kan se mitt namn i tidsbokstäver men jag kan inte tro att jag fortfarande lever

Här är en lite osammanhängande text jag skrev i tisdagskväll:

Först och främst så är jag en kombination av morgon- och kvällsmänniska. Detta gör att jag sover väldigt lite, vilket jag vet är dumt men ändå inte gör något åt. Från att jag vaknade tills nu, klockan halv elva på kvällen, har jag varit trött. Och när jag är trött så är jag antingen helt känslokall och tom eller så är jag som idag, när precis allting känns. Jag frågade t ex. en kund "vilken sorts strips vill du ha? det ingår i mealet!" istället för dipp, vilket medförde en ganska konstig situation och bakom mig hörde jag Sara skratta och mumla "men är Frida liiiiite trött eller?". Samtidigt i Lyan råkade Clara säga "katt!" istället för "tack!" när hon betalade. Ganska kul tycker jag.

Och efter det har jag varit ett konstant känslovrak tillsammans med Clara. Jag har gått tillbaka till min gamla skola som om det vore helt naturligt, tagit med mig kladdkaka fotoalbum och en låda med andra viktigheter,  bläddrat i all nostalgi tillsammans med Minervavänner, fått fotoalbumet halvt förstört av några killar, skällt ut dom mer än var jag någonsin i närheten gjort mot någon annan vän för att jag blev så arg, gråtit (och skrattat lite) över sitationen, gått igenom det som förut var ljuskorridoren med stela måndags-efter fest- hej (men som nu är helt ombyggt), spelat Håkan och åkt till ICA för att köpa Keldas tomatsoppa, legat i Claras säng och skrattat så jag gråtit åt gamla facerapes, sett på söta isbjörnar som hon visat, tröstat, pratat, hatat allt, älskat allt, bytt ut deppiga låtar mot gamla Katen Röd-låtar, hjälpt Olle att städa ihop på Sibylla som om det vore vårt egna lilla familjeföretag, köpt lösviktsgodis och skypat. 

Och det var så skönt att känna att det finns inget annat ställe jag hellre vill vara på än här med henne i det här rummet med sprängande huvudvärk, isbjörnar och tårar. Blanda komiskt och tragiskt. Försvinna ut från bubblan med dubbla jobbpass och P3 dokumentärer om rånade värdetransporter, falska Brilloboxar och spelskandaler. Det har ju egentligen ingenting att göra med mitt liv och vad jag känner. Tystnad i ett tonårsrum med en vän betyder så jäkla mycket mer.

/Frida

sen sist

I lördags var jag på fotbollsgala! Här Hannas bild på mig och Amanda.

Dagen innehöll frukost på gamla teatern, matcher i sporthallen i strumlästen, en timmes häng med Edvin, en liten förfest hemma hos Amanda, intern prisutdelning, avsked och en hel del tårar,  trerätterätters halvbra mat, ytterligare prisutdelningar och så flera timmars dans.   

Och så i tisdags så slutade jag tidigt. Då åkte jag först och hämtade Olle, sen åkte jag och köpte en kladdkaka för att kunna ta med på Minervas möte som jag skulle förbi på. Tog med ett fotoalbum och en låda med saker som ska arkiveras. Det var hur trevligt som helst tills några idioter kom och sprutade ner allt med pomac. Så kan det gå. Jag och Clara tröstade oss själva med Keldas tomatsoppa hemma hos henne. Sen när Clara köpte energidryck för att klara av valvakan så passade jag på att köpa godis, för att sedan totaldäcka i min säng.

/Frida

Det är så jävla sorgligt att bryta upp kontakten med en människa. Speciellt när det handlar om en person som haft så stor del av ens liv och kommit så nära. Som har sin egna tandborste i ens badrumsskåp, sina egna flingor i skafferiet och ett par kalsonger i troslådan. Och nu har det hänt. Hänt mig och hänt honom. Hans gula tandborste ligger inte längre bredvid min på toaletten. Istället ligger min som jag hade hos honom på en bänk i mitt rum och påminner mig om och om igen att du inte kan åka dit längre. Ni kommer aldrig att stå bredvid varandra och borsta tänderna igen. Fotografier har blivit avtaggade och 'ta bort vän'knappen har blivit tryckt.

Jag undrar hur länge hans flingor kommer stå där. Påminna mig. Nästan allt annat som var hans är borta. Förutom en tröja och en skjorta jag sparade.

/cl

Kan inte göra någonting annat än att gråta. När jag dricker kaffe med pappa, när jag ser en creme fraiche i kylen och när jag äter makaroner. Det finns inget stopp för allting är så fruktansvärt sorgligt och jag kommer att sakna dig så.

Helt plötsligt vänder livet och just den kurvan kan göra så fruktansvärt ont. Så jag gråter och försöker andas och tittar på dokumentärfilm om isbjörnar med deras små isbjörnsbäbisar. För vad annars kan man göra?

/c

Jag vet ju hur det är och hur det aldrig kommer att vara

2011: 

Jag känner hur kärlekens berusning går ur kroppen. Känner tankarna vakna till liv efter att de drunknat i någon slags gyttja av förhoppningar och drömmar. Känner hur kroppen med ens blir medvetet om det utanför sig självt och jag blir till människa igen. Han ockuperar inte mina tankar längre. Han finns där, men han är inte slutet på varje mening jag tänker. 

/c

Ciao

Den här bilden skickade jag till en vän när han berättade att det var trettio grader i melbourne.

Jag är så himla trött. Har haft bra dagar där jag gjort vuxna grejer som att avnjuta ett glas rött tillsammans med världens godaste middag, gått skogspromenader och legat framför öppna spisen.

Men är helt utmattad. Vill bara bara vara hemma och gömma mig undan för all slags verklighet.
/C