clara & frida

Sommaren 1985 köpte mormor och morfar en sommarstuga på ett ställe som heter Ibbarbo. Efter att dom skilt sig så tog mormor över den, och så länge jag minns så bodde hon där. Ju fler desto bättre tyckte alltid hon, och såg aldrig något problem med att det kom fler på besök än planerat. Ibland tog hon och morfar till exempel upp liftare för att bjuda på mat och sovplats. I hennes farstu fanns det alltid en stor kartong Snickers, och när jag var sjuk så bestämde vi att det var den medicin som fungderade bäst. Jag minns också att hon berättade om en flicka som gick förbi hennes hus varje dag för att ta sig skolbussen. Alla gånger mormor såg henne genom fönstret så sprang hon ut med en Snickers som hon kunde få äta på väg hem när skoldagen var slut. En belöning för var så duktig som gick så långt.

Mina starkaste minnen är från när vi lekte kurragömma med dunk. Hennes tomt var perfekt för den leken för det fanns flera små hus samt väldigt stora granar att gömma sig både bakom och under. Och så badade vi i Finnsjön som finns ute i skogen vid grusvägens slut, hade uppträdande på PROs dansbana, bakade bullar och spelade kubb. Andra saker jag minns är att stekbordet och tv:n alltid var på verandan så att man skulle kunna vara ute så mycket som möjligt, när min morbror tog dit sin nya flickvän Anna, att vi en gång trodde att efterlysta mördare gömde sig på andra sidan vägen och så minns jag väldigt väl när vi skulle på morfars  begravning. Jag låg i sängen och vägrade klä på mig för jag hade hört att man var väldigt ledsen på begravningar, och det tyckte jag inte om att vara. Och så minns jag när mormor blev sjuk och gick ner jättemycket i vikt. Hon var tvungen att köpa nya kläder och trots att jag bara var 7 år så frågade hon mig alltid om råd. Och i efterhand har jag hört att hon inte bara gjorde det för att vara snäll mot mig. Hon lyssnade verkligen.

I mars det här året var jag på min yngsta kusins dop I Västerås. Då kom Ibbarbo på tal. Min morbrors tjej berättade om den lilla skogsvagnen som står i skogsbrynet på tomten. Om att den såg ut precis som den alltid gjort. Eller ja, sen jag en sommar bestämde mig för att inreda vagnen. Jag fick hjälp att ta ut gamla cyklar, någon punkterad skottkärra och att städa. Sen bäddade jag sängen som stod där inne, la dit mattor och dukar, satte upp gardiner och hämtade dit kuddar. Jag var nog aldrig inne i den där vagnen efter att jag inrett klart, men det var inte det som var det viktiga heller. Det viktiga var att det var mitt egna ställe. Och att det så skulle förbli. 

Efter att vi pratat om det här så vill jag så gärna dit. Se mina små kusiner springa runt exakt som vi gjorde. Det bästa som fanns var ju när de äldre också var med. Som min morbror. Kan inte komma ihåg sist han inte ställde upp. 

Min mormor ville så himla gärna veta vad det blev av lilla mig. Hon fascinerades av att jag var så otroligt bestämd. Att jag visste precis vad jag ville. Intressant att jag knappt har en aning nu längre, men det kommer väl med tiden. Vet i alla fall att jag gärna gör henne stolt.

/Frida