clara & frida

Om en dag för ett år sedan. (Dessutom ett av de mest händelserika dygn jag varit med om). 

Det är mitt på dagen och vi har inte sovit på ett dygn. Vi dricker vodka med apelsinjuice i solskenet på hans framsida. Våra blickar har fastnat i varandras men jag rycker mig loss från hans stora ögon. Den första gången vi träffades var igår men allt som vi gjort sedan dess får det att känns som om jag känner honom väl. 

Vi står bredvid varandra i hans rum och jag tänker egentligen inte på att kyssa honom, tills en låt börjas spelas. Den påminner mig om någon annan. Som sårat mig, gjort mig illa. Kanske är det därför jag lägger mina armar om honom, tittar honom i ögonen utan att vika undan blicken. Och kysser honom. Kanske är det ett befängt försök till att hämnas den andre, han som fått mig att tvivla på mig själv och förminskat mig, kanske beror det på någonting helt annat. Men jag kysser honom och det känns som en seger. Som om jag brutit mig loss, bevisat för mig själv att jag inte behöver honom längre. Det är så jävla skönt att få trivs med någon annans armar om mig. 
/C