Jag kramar någon av mina vänner så fort jag blir ledsen, liksom klänger mig fast vid deras axlar och suger in lite av deras livsenergi. För jag orkar inte själv. Jag orkar inte en hel dag och kväll och natt själv. Så jag kramas och skrattar och har roligt tills jag är alldeles tom och då är jag tyst ett tag. Låter det göra ont.
Jag hänger mest med samma hela tiden och äter lunch tillsammans, spelar kort i lyan och skickar fula bilder på talk box. Vill helst aldrig sova ensam och tar varje chans jag får till närkontakt.
Imorgon ska jag ha nittonårsfest. Jag hoppas jag kan somna lycklig.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar