Jag famlar omkring utan koll

Egentligen är det ju inte han som gör mig ledsen. Men det faktum att han skriver till mig får mig att förstå att han fortfarande finns och att han lever men att allt som vi någonsin delat är över och kommer aldrig att komma åter. Inte ens om så för bara en natt då båda druckit för mycket och känner sig ensamma, inte ens då kommer vi att ligga bland samma lakan och kramas nätterna igenom igen. Det är ju inte han som gör mig ledsen, men det är alltid jobbigt att säga farväl.

/Clara