måndag 31 januari 2011

Östersemsvägen 95

Jag kom just hem från Sofia, hon bor ungefär två hundra meter ifrån mig, på Östersemsvägen 55. När vi var små planerade vi alltid att vi skulle bygga en linbana som gick från hennes hus till mitt. Där kunde en korg gå fram och tillbaka med brev som vi skulle skriva. 

Jag har bott i samma gula radhus i hela mitt liv. Alldeles precis vid busshållsplatsen, huset med den röda dörren. Stället jag bor på kallas för Östersem och det finns tre gårdar här. Jag bor på mittengården tillsammans med Sofia, Caroline och Maria och här finns även kvarterslokalen. Den var rosa förut och vi har haft så himla många övernattningar där. Nu är den grå och jag lägger knappt märke till den när jag går förbi. För 4, 5 år sedan var det mer livat här. Då bodde Clara, Martina och Johan på tredje gården och på första gården brukade jag umgås med en barndomsvän som heter Jenny. På somrarna var vi alltid nere vid bryggan som ligger några hundra meter här ifrån. Man behövde inte ringa någon när man skulle gå dit, det var alltid någon där när det var bra väder. Nu för tiden brukar jag bara gå förbi bryggan när jag promenerar längst sjön, vilket inte heller händer lika ofta som förut. Jag tror inte ens att jag badade där den här sommaren och jag kan inte minnas att vattnet var såhär kallt för 4 år sedan. På somrarna brukade vi tälta på varandras baksidor också, eller ligga och sola på Claras tak med alla täcken och kuddar vi kunde få tag på. 

Några år tidigare bodde det ännu fler här i vår ålder. Men så flyttade någon till Gävle, en annan blev modell, några andra flyttade till stan. Eller förresten, de flesta bor säkert kvar, jag ser de bara inte längre. På somrarna brukade alla samlas på kvällarna. Man gick runt och knackade dörr, frågade 'Hej vill du vara med på kurragömma med dunk?'. Sen så lekte vi, ibland var vi kanske 15 barn som sprang runt. Alla visste de bästa gömställena och hur riskabelt det var att gömma bakom de där stora buskarna utanför Maria, det var så lätt att någon såg en där. Den som räknade fick alltid stå vid stolpen som fanns mitt på lekplatsen här på mittengården. Idag finns inte lekplatsen kvar. Det pratades om att den skulle byggas upp men det blev aldrig av. Det finns bara ett par gungor. Där brukar jag och Sofia träffas på somrarna ibland, precis på mitten mellan våra hus, för det är ju så långt att gå hela vägen själv, eller hur?

Nu förtiden är Sofia den enda jag umgås med av de som bor kvar. Ungefär en dag i veckan går jag över dit och dricker te, äter mackor och berättar om alla småsaker som hänt och vad jag tänker på. Det är bara hon och jag kvar nu. Hon och jag, på mitten av de tre gårdarna på Östersem, som var världens bästa ställe att växa upp på. 

/Frida

Jag vill inte hem men jag saknar det jag har där


Hittade den här bilden på min dator. Det var fredag och jag hade just fikat med Ida, hon bjöd mig och det var både sorgligt, mysigt och fint. Min fina Ida. Gud vad jag saknar henne. Det känns som en evighet sen sist. Sen snö, vinter och vänner. 
Nu är det mest bara varmt och svettigt. 

Januari övergår till februari och det är nu allting börjar

Ikväll är sista kvällen i den här lägenheten. Sista natten i min säng som omöjligt kan vara bredare än sjuttio cm. I morgon flyttar vi. Pappa och jag ska släpa all packning och prylar 500 meter bort, till en lägenhet där vi ska bo resten av året. Jag hoppas att den är fin. Större är den i alla fall. Den här månaden har vi bott i en lägenhet som är så liten att jag inte ens haft ett eget rum (på riktigt) utan fått sova i vardagsrummet på en tältsäng. Mitt rum hemma är liksom lika stort som vardagsrummet och köket här är tillsammans...
Det kommer nog bli bra. Dessutom har jag hört att det ena rummet, the master bedroom, ska ha dubbelsäng och walk in closet. Ska försöka sno åt mig det rummet.

Ikväll har jag tittat på Edward Scissorhands, älskar den filmen och framförallt älskar jag Edward. Den här var lika hjärtskärande som Alice i Underlandet. Jag får ett stort hål i hjärtat när han blir lämnad ensam kvar. Och det liksom stannar ett långt tag efter att filmen tagit slut.

Jag undrar hur många filmer och böcker jag plöjt igenom den här månaden. Jag har liksom läst tre böcker den senaste veckan. Och tittat på film nästan varje kväll. Men sånt är fint, speciellt eftersom jag inte brukar titta så mycket på film. Nu har jag hunnit med svartvitt, min andra Ingmar Bergman film, och såna som jag aldrig skulle ha lånat om jag var hemma.

Här är min favoritgränd, fast den är mycket finare och bättre än vad det ser ut som. Med snyggare människor. Och mörkare. Det är en jättemörk gata faktiskt.

/Clara

söndag 30 januari 2011

Lördagskväll

Hemma hos Maja åt vi chips, spelade galenpanna och skrattade åt allt och ingenting:






























/Frida

Det är sommarlov och fyrtio grader varmt

Jag och värme verkar inte gå så himla bra ihop. Idag är det fyrtio grader varmt och mina föräldrar ville prompt åka till stranden, sola och bada, vilket jag inte ville men tvingades med ändå. Satt bara på min handduk och läste ur min bok och svettades ihjäl. När vi skulle gå för att dricka iced coffée så svartnade det för mina ögon. Först satt jag mig bredvid pappa på en träbänk men sen svamlade jag om om att jag höll på att dö och sen ställde jag mig upp för att gå till skuggen under palmen några meter fram, men jag såg ingenting eftersom det svartnat totalt för ögonen och benen bara vek sig och jag kunde inte stå! Så jag ramlade ihop på marken. Sen kom synen tillbaka efter att jag legat ned ett tag och druckit vatten, men min kropp var helt slut så så fort jag ställde mig upp så svartnade det igen, så vi fick sitta på en bänk och jag fick dricka coca cola tills jag återhämtat mig någorlunda.
Det känns som att hela kroppen kollapsar och att ingenting fungerar längre, det är ganska läskigt och hoppas verkligen att det inte händer när jag är ensam. Och det här var min andra gång på en månad! Måste nog bli lite försiktigare.

Puss
/Clara

lördag 29 januari 2011

I live in a world of fantasy so keep your reality away from me. I see what I want. I want what I see. And that is all okay by me.

Lördagsångest med kemiböcker som tar upp hela skrivbordet och tunga ögonlock. Men igår var en bra kväll och snart ska jag till Brunflo med massa kompisar. Vi ska äta fett och socker tills vi spyr, berätta hemligheter och skratta åt sånt som varit.

/Frida

fredag 28 januari 2011

Jag vet vanligtvis inte vilken dag som är vilken men idag flyttade fredagskänslorna in i även min kropp

Bra saker som gjort mig glad sen jag vaknade halv tolv:
♥ Lunchen var den godaste de har gjort hittills (kanske inte så svårt eftersom det inte brukar vara så gott, men idag var det riktigt gott), det fanns massvis med ananas, solen skiner men det är lagom varmt eftersom det blåser lite.
♥ Jag och pappa åkte till Victoria Market och provade lite vin och killen som jobbade utbrast "Men hur kommer det sig att du dricker vin när du är så ung? Det är så vackert! Jag måste ta mig ett glas jag också, jag ÄLSKAR vin" och jag och pappa skrattade åt honom när han svepte sitt glas och så tittade han på mig och sa "du har dåligt inflytande på mig". Pappa och jag fortsatte att skratta.
♥ Jag köpte ett par spetsstrumpor som jag velat ha.
♥ Vi var i ännu en ny park som var jättemysig och sen hittade vi en italiensk gränd, där drack vi kaffe.
♥ Vi gick till biblioteket och jag lånade två filmer som jag ska se i kväll, en fransk eftersom jag älskar franska, och en som är inspelad i Buenos Aires eftersom jag älskar Argentina.
♥ Jag och pappa var på "the roof top bar" vilket är bästa baren/caféet/hänget i stan. Där har de dessutom bio om kvällarna, på ett tak alltså. Fint.
♥ Mamma och pappa är på Sting konsert ikväll och det betyder att jag är ensam hemma = skönt eftersom jag nästan aldrig är ensam, då jag inte har ett eget rum för tillfället.
♥ När jag kollade min mail fanns det fyra nya mail av tre olika personer.

Puss
/Clara

torsdag 27 januari 2011

Det var förbanne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?

Jag är trött och har ont i huvudet, jag vet att jag borde sova mer, jag bestämmer mig alltid. Ni vet sådär när man bestämmer sig för att börja sitt nya liv. Det där nya livet som man påbörjat så många måndagar i sitt liv. Ibland håller det någon månad, ibland håller det inte ens en dag. Det där livet som någon kanske frågar om under jul, och då svarar man 'nej! det är ju lov nu! det börjar samtidigt som skolan'. Jag är trött och har ont i huvudet för jag lyckas aldrig mer än 2 dagar, är man hopplös då? Jag tror jag är det.

Johnny Flynn – The Wrote & The Writ







































Pappa fyller år så vi firar med tårta från ICA (lyxigt va?) för de delar ut en gratis till de som fyller 60 år. Eftersom att det är hans födelsedag så låter vi honom göra vad han vill = han dricker kaffe och tittar på hockey. Själv så tittar jag på solsidan. Nya säsongen har ju äntligen börjat gå och det är bäst. Nu är det periodpaus = Tårta.

/Frida

I don't do much talking these days

Tittar på film efter film och läser bok efter bok. Lyssnar på samma låtar varje kväll och drömmer konstiga drömmar om nätterna, ibland att jag fastnat i ett rum och att den riktiga drömmer fortsätter utanför och jag försöker hitta ut ur det där rummet för att nå den riktiga. Men misslyckas.
Idag köpte jag en svart sjal för 5 dollar, den hade kostat 30. Sånt gillar jag.
Tänker mycket på ingenting. Ibland fladdrar någonting till i mitt hjärta, men mest är allt bara lugnt. Det är inte bra för kroppen, att det inte händer någonting. Den glömmer liksom bort, att den finns. Kanske är det huvudet. Kopplat av, stängt ned. Men snart börjar den nog leva igen.
Tills dess försöker jag väcka den med koppar av cappuccino.


En sak som är bra är Shamwari. Det är ett program om Afrikas djur på savannen. Ibland gör de illa sig, då behöver de plåstras om. Och ibland tappar de bort sin flock när de är bebisar och då måste de bo på ett reservat. Det gjorde Tembo som är en elefant och han fick ett får till kompis, fåret heter Albert the cheap och de springer runt och leker. Löjligt men gulligt. 


/Clara

Torsdagsmorgon

Aj, pappa var den som väckte mig. Jag sov så djupt att jag inte hörde klockan. Men han var glad ändå, och ändå gladare blev han när han fick se albumet. 

Klockan är 10. Jag börjar vid halv 12 för jag är sjuk och behöver därför inte vara på uterinken och åka skridskor som resten av min klass. En av föredelarna med att vara sjukt. Men jag har varit sjuk så länge nu så idag tog jag blodprov och annat hos en läkare, men det var nog inget fel, 'sov ät och drick' och andra standardfraser var allt jag fick höra, precis som förväntat. Resten av morgonen har jag spenderat med mamma. Nu har hon bakat bröd och kokat te.

/Frida

The morning is just a few hours away

Idag har jag:

Nästan inte gått i skolan
Älskat skype
Köpt 18-årspresent
Köpt 60-årspresent.

Jag gillar att  köpa presenter, eller mest att fixa något själv, men jag gör det alltid i sista sekunden. (Eller försent). Nu är klockan ett, om sex timmar ska jag upp och väcka pappa genom att sjunga lite tyst i falsett: 'Jaa må han leva'. Pappa som egentligen vaknar först av oss alla, men får ligga kvar och vänta på att vi ska komma dit. Hela kvällen, från det att jag kom hem till nu, så har jag klistrat ihop ett fotoalbum till honom. Jag trodde aldrig att det skulle bli klart, och det är det inte riktigt heller, men nästan. Alla foton är där, nu ska jag bara skriva. Det handlar om påsklovet när jag och pappa köpte sista minuten-biljetter till London och var där i tre dagar:


I vardagsrummet här nere har min familj blivit intervjuad av Rotary. Bror ska troligtvis åka till USA ett år vilket betyder att studenter kommer att bo här hemma hos oss, och därför måste min familj bli accepterad. Jag har lite skräck för att det ska bo någon (eller några) här. Hoppas att det är någon rolig, som inte är i vägen. Själv så funderar jag mycket på att åka ett år jag med, men just n  har jag ingen aning om vad jag vill och inte. Jag hoppas jag kommer på det snart. Annars får jag bara chansa på det som känns bäst när man väl måste bestämma sig. Egentligen så hoppas att jag vill, men jag tror att tillslut så kommer jag inte att vilja. Jag är nog lite feg. Eller lite? Jag är feg.

God natt /Frida

onsdag 26 januari 2011

till och med fåglarna pratar ett annat språk än hemma

Än så länge har jag mest bara gått runt, tappat mina ord, mina känslor. 
Men idag, idag då svepte en saknad över mig som en våg. För ett litet tag kunde jag känna mitt hjärta, som om det försökte säga mig något, bokstavera fram små ord genom sitt bultande. 
Och det känns bättre att sakna än att inte känna någonting alls. 

/Clara

dina fräknar får din kropp att se ut som ett himlavalv





Australiens nationaldag, jag har mest känt mig tom och önskat jag kunde få känna någonting, att jag åtminstone kunde få gråta. Istället har jag spelat spel på min Iphone, läst ur min bok, läst ut min bok, ätit middag och sen släpade mina föräldrar iväg mig till stan.
Cappuccino, fyrverkerier.
Fan vad det är meningslöst att inte ha någon att prata med.
Såg ett stjänfall på vägen hem och en spindel.
Nu har jag skypat med mina vänner, det gjorde mig glad. Två dagar i rad, vilken tur jag har.
Tänker på en annan vän som jag inte tror är min vän längre vilket gör mig ledsen, och jag kan inte ens skicka ett mail, för en del saker måste man bara acceptera.
Nu ska jag börja läsa en ny bok.
/Clara
Idag har jag mest vaknat, läst ur min bok som heter "Om du var jag", ätit lunch som bestod av ravioli med sås, vattenmelon, ananas och jordgubbar sen la jag mig i min säng igen och läste ut boken, spelade lite på min Iphone och så satt jag mig här tillslut.
Nu väntas promenad till ett café med mor och far, för den dagliga cappuccinon.

tisdag 25 januari 2011

Sånt där som gör mig glad: att Johanna ringer mig på skype och jag får prata med henne och Frida, fastän jag mest viskar och skriver på chatten eftersom mina föräldrar ligger och sover några meter bort, och de berättar senaste nytt och annat skvaller.

/Clara

måndag 24 januari 2011

Igår fyllde jag arton år och väcktes av sång, tårta på sängen, paket och ballonger.
Förutom att jag ser ut att vara tre år istället för arton så var det fint
Det  här paketet hade Felix skickat


Jag fick göra manikyr och pedikyr
Hemma drack vi champagne och åt tårta


Bästa restaurangen 

 Min laxpasta som inte blev så bra på bild men som smakade himmelskt



 Kände mig gammal och drack rödvin till maten









Nu är jag arton år och dagen var precis som en födelsedag ska vara, förutom att jag inte hade mina vänner med mig. Vaknade på morgonen av att mamma och pappa smög runt och fixade och blåste upp ballonger, sen somnade jag om när de gick ut för att hämta tårtan på cafét som ligger några gator bort, och vaknade till Ja må hon leva och ballonger som landade på mig. Fick så bra presenter att jag nästan skäms lite och middag på vår favoritrestaurang. Champagnen som jag hade valt ut var lika god som jag mindes den och allting kändes så himla bra, blev aldrig deppig som jag annars lätt blir när jag fyller år. 

Nu hoppas jag på att jag snart kommer få användning för den här åldern! 

Puss
/Clara

söndag 23 januari 2011








Jag minns att jag tyckte att du var snygga Clara med det lockiga håret och jag var den osäkra pojkflickan med joggingskor och en flesetröja som favoritplagg. Jag var väldigt osäker, jag visste inte hur man skämtade, jag bjöd inte på mig själv. Jag ville så gärna vara mer som dig, sådär naturlig och omtyckt. Därför minns jag så bra en dag då du jag och Martina satt i hennes kök på Östersem och ni sa något om ’att sluta vara med de där, var med oss istället’, precis så sa ni. Ett tag senare (vet inte om det handlar om månader, veckor dagar eller år) så var vi hos Ella på tjejmiddag och vi tre gick därifrån tillsammans för att sova hos Martina. Min Mamma ringde och var sur den natten för hon kunde se från hennes fönster att det fortfarande lyste hos Martina. Klockan var tre och hon var inte van vid att jag la mig så sent. ’Gå och lägg er!’ sa hon. Dagen efter kallade hon oss för ’Tant Märta, Tant Greta, Tant Kerstin’ eller något liknande. Vi lånade nämligen strumpbyxor av henne en varmsommardag för vi hade klockan 3 på natten smort in oss med en brun-utan-sol-kräm som visade sig vara orange. Året var 2006 och såhär såg det ut på den tiden: http://www.youtube.com/watch?v=ORkqmZZQdMg


Det har varit du och jag mot världen, oslagbara och bäst. Men inte bara, vi har glidit ifrån varandra, vi har trott att vi har varit bättre än vad vi var ibland, men vi har hittat tillbaka. Tillslut hittade vi alltid tillbaka. För i alla år har det varit självklart att vi delar säng, att vi sitter bredvid varandra på tåg och att vi berättar nästan allt för varandra. Det finns ingen jag pratar med så gärna som dig, och ingen jag hellre vill vara med. Och vi har gjort så mycket tillsammans. Bland annat sånt där kul som när vi hånglade med de där fula killarna på stranden i Spanien, och som när vi ramlat ner för trapporna på fester vi varit på. Som när vi var kvar på den där festen till klockan 5 och dansade tryckare med några killar, och som hösten 2010 när du jag Johanna och Anna blev de tre vännerna och Jerry och dansade varje helg: http://www.youtube.com/watch?v=3kL9_A5Ylu4


Här är några andra favoritminnen:
Stockholm 2006 Dagarna då vi tillsammans med dina föräldrar bodde i en fin liten lägenhet mitt i Gamla Stan, (med talkbjälkar och ett fönster där man kunde sitta och titta ner på alla människor). Vi köpte WESC-tshirts och Lee-Jeans på Barkaby, åt mat nästan varje dag på lilla Siam och lyssnade inte på någotning annat än Arctic Monkeys och Franz Ferdinand. En kväll fick vi en halvtimme på oss att hitta den smalaste gatan av de alla, jag vet inte hur jag hade tänkt att vi skulle lyckas med det. Vi sprang runt och runt tills vi kom ner till hamnen, där var jag nära att ramla i vattnet för att jag inte såg mig för. Vi skrattade och skrattade, mest åt tanken på hur pinsamt det vore att ramla i bredvid restauranten, och vad skulle din mamma säga om jag kom hem helt genomblöt? Vi var 12,13 år och kände oss stora och odödliga när vi sprang runt runt på Stockholms gator. Det hade varit rätt roligt nu i efterhand om jag faktiskt ramlat i vattnet.




Spanien 2009 På sommaren efter nian åkte på språkresa i Spanien. I 3 veckor så delade vi på allt (precis allt). Jag tittade just på videoklipp från när vi satt i en park och skulle berätta allt om resan och gud vad jag skrattade. Du skulle ha varit här för jag kände mig lite fånig när mamma undrade vad som var så kul. Jag citerade något men hon förstod ingenting. Vi sitter i en park och skrattar åt alla, åt oss själva och åt allt vi gör. Hur mycket glass jag äter, hur många cigaretter fransyskorna röker, vem som slog vem den där kvällen och vi berättar Thea och Josefin. Det är svårt att skriva kort om Spaninen. Men hur som helst var de de roligaste 3 veckorna jag varit med om och jag är oerhört tacksam att jag tjatade så på mor min. (tack mamma för att jag fick åka också) 

Du, jag, Martina och Tina Turner Östlund 
Du jag och Martina, det blåa rummet i min stuga och Dave-flaskan som vi låtsades att vi spelade in reklamfilmer till. En dag ringde din äldre kusin och sa att vi borde komma och hälsa på i Björk, ’visst’ tänkte vi och åkte dit. Jag tror aldrig jag har känt mig så liten som när vi satt ovanför deras garage och tre killar frågade om vi ville ha öl. Sa jag och Martina någonting under den kvällen? Möjligtvis till varandra. Några dagar senare åkte vi och hälsade på Adam i Gävle. Där hade vi vattengympa till Living On Video och var vakna hela nätterna. Året därpå åkte vi till Uppsala och Björk igen. Då lyssnade vi på Tina Turner- Whats love got to do with it dygnet runt och blev skjutsade i full fart i en öppen baklucka på en Epa-traktor mitt ute på landet av några killar vi inte visste namnet på.
d
Coldplay 2009 Direkt när Coldplay släppte sina biljetter till konsterten i Stockholm så köpte vi 3 stycken. Du jag och Frida på Stadium några av de bästa låtarna vi vet. Den kvällen var magisk, visst var den? Det var avslutet på sommarlovet, det sista alla gjorde tillsammans innan gymnasiet.

Västerås 2009 När vi åkte och hälsade på våra fina vänner som bor i Västerås. Vi låg och pratade halva nätterna, satt på café hela dagarna och sista kvällen var vi på en hemmafest jag sent kommer att glömma. För när vi kom hem (halv 4) hade föräldrarna ringt polisen för att de var så oroliga, de visste inte var vi varit och trodde att vi skulle komma hem klockan 1, som vi lovat.





Höstlovet 2010 
Höstlovet i mitt hus när Thea och Josefin kom hit. Jag var ensam hemma så vi hade Only Girl in the World på repeat till klockan 6 på morgonen, alla våra favoriter var samlade och vi åt tusentals ostmackor för vi orkade inte laga mat hela tiden: http://www.youtube.com/watch?v=FjV86FR4M6E

Idag fyller du 18 år och jag har lika svårt att förstå det som jag har att du inte bor här längre. Jag saknar dig så himla mycket och vill kunna säga till mamma ’att hon är på en lång semester men kommer hem till tisdag, så hon ska äta här då, sen sover hon här, såklart’. Du fyller 18 år och just precis nu när jag går och lägger mig så får du nog tårta och gratulationer på sängen. Utanför fönstret är det varmt hos dig, här snöar det mer än någonsin, jag ser bara vitt när jag tittar ut, 1 meter snö ligger framför fönsterna här på Östersem. De där förnsterna vi brukade klättra ut igenom hemma hos dig, med täcken och kuddar och musiken på högsta volym så att det hördes ända ut. 

Ja idag fyller MIN bästa vän 18 år och jag får inte vara där och fira henne. Så jag får göra det från håll, funderade bland annat på att spela in ett ljudklipp när jag sjunger men det kanske skulle orsaka mer skada än nytta? MEN GRATTIS CLARA! 18 år! WHOOOHOO


Du är bäst/Din alldeles egna tönt

fredag 21 januari 2011

4. Min första kärlek

När jag gick i sexan och hade jag ett problem. Först var jag kär i en kille, som tyckte om mig med, men som kände att han var tvungen att satsa på karriären, (ja, vi gick i sexan och var väl tretton år) så honom fick jag lägga på hyllan. Efter ett tag blev jag istället kär i hans kompis, och som också blev kär i mig - men då visade det sig att karriär-killen hade ändrat sig. Så jag var tvungen att välja vem av dem jag ville ha, men tillslut valde jag hans kompis. Jag kände att jag skulle få det bättre tillsammans med honom, speciellt eftersom han inte var lika angelägen om att få en karriär i hockey. Vi var tillsammans i sju månader och jag var verkligen kär i honom. Med honom fick jag mina första sugmärken, lärde mig hångla och vi gick alltid hand i hand på stan. Vi fick aldrig sova över hos varandra (vilket vi aldrig kunde förstå varför) men vi var med varandra hur mycket som helst och kunde prata i telefon i timmar. Jag tyckte att han var världens finaste. När vi gjorde slut grät halva Östersunds 93or. 

Nu tittar vi inte åt varandras håll i skolans korridorer och har inte längre några gemensamma vänner. Men då, då var han min första kärlek och jag trodde att jag alltid skulle älska honom. 

/Clara

torsdag 20 januari 2011


Borde läsa ut en bok som jag skulle ha läst ut för en månad sen. Den är snart slut och det är som mest spännande just nu, men grejen att sätta sig ner och faktiskt läsa, det går inte. Jag är trött och har spenderat hela dagen i Sundsvall och i en bil. Jag känner mig sådär trött som när man kan lägga sig i sängen och börja gråta när ens mamma kommer in och säger att man måste borsta tänderna. Och jag känner mig tråkig, så jag ska nog inte skriva här.

Vill bara skriva att i födelsedagspresent fick jag vindruvor, pistagenötter och ett presentkort i lyan. Jag fick även pengar till Australien. Så nu ska jag tänka på allt det där och bli lite gladare.  Sen ska jag gå och somna till min bok, för att sedan vägra gå upp för att borsta tänderna, bara för att.

Vill också skriva det där 'dag1,2,3,', ska testa när jag är lite gladare.

Kram /Frida
Tisdag är den längsta dagen på veckan. Jag åker alltid till skolan halv 8 och kommer hem halv 6. Det är den där dagen som jag aldrig tror ska ta slut, den där dagen då vi har historia i 5 år, precis så känns det. Men ändå så har tisdagar blivit en favoritdag. Dels för att det känns så bra när fysiken äntligen tar slut, men mest för att jag brukar inte ha träningar på tisdagar och efter skolan följer Clara nästan alltid mig hem och äter middag. Sen slutar det alltid med att hon sover hos mig, även fast hon säger att hon inte ska göra det. Då ligger vi alltid och pratar om allt och inget tills det inte finns något mer att säga, då somnar vi tillslut och hela tiden så vet jag att om bara några timmar måste jag gå upp. På morgonen smyger jag ut från rummet och går ner i köket, äter frukost, skriver en lapp och lämnar nyckeln. (Fast det brukar jag glömma bort). Jag börjar 7.50 så jag borde ha sovit mer på tisdagarna den här hösten, men det ville jag inte, jag ville inte att tisdagskvällarna ska ta slut.

Den här tisdagen var det min födelsedag, och Olles, jag är inte säker på att jag sa grattis till honom? Förlåt, grattis på födelsdagen i efterskott Olle, du är verkligen störd. Det var en bra dag på skolan, mycket för att på historialektionen så skrev jag med Clara istället för att lyssna på Anna. Wiihoo bärbara datorer på lektionerna är det bästa jag vet på skolan. Dagen slutade med Mirella och Hanna gav mig mini-tårtor med ljus på. Efter det åkte jag hem och åt middag tillsammans med Ella, Anna, Sofia, Frida, min gud-mor och hennes hennes man. Det var trevligt och jag fick min efterlängtade Ben and Jerry's. Så min tisdag var bra men inte alls som den brukar, den självklara platsen till dig var tom, det blev kaffe över och min säng har aldrig varit så stor och kall. Men jag hade en bra dag och tack alla för det. Och tack för inlägget också Clara, (jag önskar att jag kunde göra ett lika fint till dig).

/Frida




onsdag 19 januari 2011

Kan inte somna, ligger i sängen med datorn och lyssnar på Teitur. Idag har jag mest varit arg på människorna som satt bredvid mig på torget, de MATADE fåglarna med bröd. Vet ni hur många fåglar det kom som slogs och brottades, nej det vet ni inte, men det var hemskt  (och då tänkte jag på dig, Ida, att du hade varit livrädd för alla fåglar som flög så nära en att man kände vinddraget i ansiktet). Maten gjorde mig också arg. Jag var hungrig redan INNAN jag hade lämnat bordet efter att ha ätit lunch (eftersom maten var så tråkig och blä-ig att den inte gick att äta) och när vi fick middagen serverad så märkte att jag även denna var oätlig.
Och nu borde jag verkligen sova, jag ska ju på Australian Open i morgon och titta på när svensken spelar. Tänkte måla ansiktet till en sverigeflagga i hopp om att få vara med i TV.. nä.

/Clara
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Fem saker du inte visste om mig  
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min första kärlek
Dag 05 – Mitt favoritminne
Dag 06 – Min bästa vän
Dag 07 – Min första kyss
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Musik
Dag 10 – Något jag är stolt över
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – Det här ångrar jag
Dag 13 – Det här drömmer jag om
Dag 14 – Mina vänner
Dag 15 – Mina ambitioner
Dag 16 – Min favoritplats
Dag 17 – Vad är kärlek?
Dag 18 – Vad hade jag på mig idag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – En första
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – När jag blir stor
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Min favoritfödelsedag
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Jag som tyckte det där var töntigt, men efter att ha läst vissa som gjort den blev jag sugen och den här bloggen behöver ju få lite liv. 


/Clara

måndag 17 januari 2011

3. Mina föräldrar

Mina föräldrar heter Roger och Catherine. Pappa är just 60 fyllda men 60 år låter ju mycket äldre än vad det känns som att han är. Mamma är däremot 47 år och de träffades någon gång efter att min pappa redan varit gift och fått sitt första barn. Båda mina föräldrar är psykologer och det skulle jag också vilja bli när jag är stor, till deras förtjusning.
Pappa är väldigt allmänbildad och kan det mesta om allting. När jag har någon uppgift i skolan brukar jag gå till honom och fråga "pappa, vad tycker du om det kriget.. vad hände egentligen.. blabla" och då kan han sitta där i en halvtimme och bara berätta. Han är dessutom en gammal hippie och älskar musik, han tycker om att sitta i en fåtölj framför högtalarna och spela musik på högsta volym och med ett glas rött i handen. Det konstiga är att jag alltid hittar honom sovande fastän ljudet är så högt att han inte hör mig, ens om jag skriker. Han är en filmfantast och går på bio varje onsdag, varje vecka om året. Och han är inte snål. Min pappa blir arg på mig om jag är snål för han påstår att "ingen gillar en snål människa".
Mamma är den mer barnsliga, hon tjatar jämt om hur viktigt det är att behålla barnasinnet. Hon är snäll, ganska omtänksam och skämtar en hel del. Hon själv tycker att hon är väldigt rolig. Jag har ärvt min mammas utseende. Hon är alltid trevlig mot mina kompisar och frågar alltid hur det går i skolan, med fotbollen och allt annat de håller på med. Jag och mamma kan ofta ha ganska roligt ihop men när vi irriterar oss på varandra så är det ett helvete.



/Clara

Jag drömde en gång och den drömmen såg ut såhär


Jag och den här hunden väckte dig med sång och presenter, men ingen tårta eftersom du inte gillar det. Affären jag var på dagen innan hade nämligen inte din favorit Ben & Jerry, vilket är en chokladig glass och absolut inte Cookie Dough, så istället fick du den där muffinsen,  från bakeriet några gator bort. Och hunden hade jag lånat av en kompis, eftersom det är lättare att vakna om man ser någonting sådär sött. Hatten hade vi valt ut kvällen innan, och hunden var mycket bestämt över att den skulle sitta just sådär

Och du såg såhär glad och förvånad ut när du såg oss
Jag och hunden fortsatte att sjunga och sen tog vi fram några paket 


Inuti ett av paketen låg en ring som liknade den här, eller nej, det låg två stycken. En till dig och en till mig, eftersom vårt bästis-halsband har blivit lite missfärgat 


Efter det klädde vi på oss, i ditt fönster hängde det kläder som jag hängt dit och vi skulle välja det allra finaste 


Sen gick vi ut och gick, och mötte dessa, och vi tänkte att idag är en fin dag 


Thea och Josefin gömde sig i en gränd för att överraska dig, vi satt på marken och log, kände solens strålar träffa oss och den smekte våran vinterbleka hud, och vi var såhär glada över att få vara tillsammans igen 


Våra cigaretter såg ut såhär dagen till ära och till och med du rökte en, vem skulle kunna motstå så där fina? 


När vi gick hem såg himlen ut såhär 


Och väl hemma, och hemma var såklart världens finaste och charmigaste hus, där hade vi dukat upp till middag och dina närmsta vänner och fina pojkar fanns på plats 



Här är du och jag efter maten 


Livet snurrade och vi levde för sekunden 


Dessutom pussades vi ganska mycket 








Emellanåt gick vi ut och rökte 


In på småtimmarna gick vi ned till sjön, för natten var fortfarande ljummen och om man frös fanns det mer vin att dricka och famnar att omfamnas av 


Här somnade vi, men vi somnade först efter att vi legat och pratat om alla händelser under kvällen - som vem som dansade galnast och vad någon hade sagt som var så roligt. Vi skulle inte ens minnas skämtet, bara att alla hade gapskrattat och inte kunnat sluta. Vi skulle inte vilja somna för vi ville aldrig att kvällen skulle ta slut, men tillslut somnade vi av trötthet. 



Min bästa vän fyller sjutton år idag och jag kan inte fira henne, det är 10 timmars skillnad för vi är på två helt olika sidor på jordklotet. Jag funderar på vad jag ska skriva, det är svårt att formulera sig rätt när man vill, det känns som att jag tappar bort mina ord, för hur ska jag kunna förklara henne? 
Hon är duktig på nästan allt i skolan, på alla sporter hon hållit på med (vilket är en hel del, hon brukade skriva upp alla på sin presentation på zonline) men hon skulle ha behövt ta några lektioner i HK, att laga mat är faktiskt inte hennes starka sida - men ändå har hon funnits på plats så många torsdagar i det röda huset (mitt hus) när jag har haft matlagningsdag. Frida har hjälpt mig med oändligt mycket saker den tiden vi har hunnit vara vänner, och inte bara mig, utan alla. Hon är en sån där som försöker hitta tid till alla, men därför lätt glömmer bort sig själv, för hon är den som alla känner att dom kan ringa till när dom behöver prata. Jag har ringt till henne oräkneligt många gånger, delat samma säng som henne och tänkt samma tankar. På fredagarna brukar vi ibland träffas i 5 minuter när vi har rast och jag följer henne till sitt skåp och sen säger hejdå, bara för att vi tycker om att träffas och gå runt och förtälja vad som hänt sen sist. Och jag brukar alltid följa med hem till henne och äta middagar på fredagar efter att vi gått på stan eller suttit på ett café, och sen åker vi på fest. Där brukar vi alltid gå iväg och prata en stund, ibland så skrattar vi och ibland hatar vi alla andra, fast aldrig varandra. Vi har dansat och kramat om varandra och gett varandra en puss och sen fortsatt på varsitt håll. Vi är inte såna som behöver bekräftelse hela tiden, vi har varit vänner så pass länge att det är en självklarhet för oss båda. 
Jag har spenderat så himla många timmar tillsammans med henne i sitt rum, tittandes på tv eller bara legat i hennes säng. Eftersom hennes hus är så kallt brukar jag alltid gå och lägga mig under hennes täcke så fort jag kommit innanför dörren. Hon brukar agera extra mamma och ta hand om mig när jag inte riktigt kan ta hand om mig själv, hon har berättat för mig hur bra jag är när jag glömt bort vem jag är, hon har låtit mig få höra allt hon har på hjärtat och läst upp texter från hennes dagbok som hon skrev när hon var yngre och anförtrott det mesta för mig. 
Jag vet inte riktigt hur det gick till när vi blev så himla nära, när det var, men jag kan inte tänka mig att inte vara det, jag vet inte hur något sådant ser ut. Jag vet inte hur jag skulle fungera utan henne, eftersom hon är den jag alltid vill prata med när det har hänt något och den jag alltid kan berätta allt skitprat för eftersom jag litar på henne, kanske den enda jag litar så mycket på, och.. hon vet nog allt om mig. 




GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN
jag hoppas att du får en fin dag. Att du får många kramar, fina presenter, god mat och din Ben & Jerry (eftersom du bara fick en muffins av mig) och jag hoppas du kan somna nöjd. Glad. Jag hoppas att det finns några som uppvaktar dig. Du vet att jag skulle varit där om jag kunde. Delat säng, ätit tårta, kramats lite och pratat om allt och ingenting. 

Du är bäst

/Clara