Det är småsaker som att kunna vara barbent, att få ligga i parker, lyssna på gitarrspel, det faktum att det gått två månader sen någon bra kom in i mitt liv som får mig att må bra.
Det som gör det lite sämre är att min bästa vän bor på andra sidan jorden. Saknar som henne. Och alla andra fina vänner som jag inte träffat sen december. En del har jag knappt pratat med.
Och då kommer vi ju till det svåra, att tiden går så fruktansvärt snabbt. Det är redan slutet av augusti. På ett sätt är det ju bra, eftersom det inte är så jättelänge kvar tills jag får träffa alla därhemma igen. Men å andra sidan har jag ingen aning om hur lång tid det kommer att ta innan jag kommer tillbaka hit igen, och det gör mig alldeles livrädd och då vill jag ingenting annat än att få stanna tiden.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar